Villa Björkhaga - Vardagsglädje för mig är att få komma hem
Hej igen! Ni är så många som är nyfikna på våra val och varför vi har gjort dem. Jag lovar att komma till det, men först lite av mina tankar kring huset och känslan just nu. Vi har nu bott på Björkhaga i ett par månader. Snart, väldigt snart kommer vi att kunna bo i hela huset. Det är egentligen bara lite smågrejer kvar på ovanvåningen som ska bli klara innan vi kan flytta upp. Vi sa till varandra igår att det kommer att kännas som att vi flyttar in på nytt, samt att rummen där nere äntligen kommer att få lite kärlek. Biblioteket är idag ett sovrum, likadant det stora tv-rummet.
Det kommer att bli fantastiskt, att äntligen får bo in sig och kunna börja sätta upp saker såsom tavlor och gardiner, platsbygga hyllor och piffa, piffa, piffa. När vi har haft vänner och familj på middagar ber vi alla att blunda tills dom når köket. För just köket är ju den delen av huset som är färdigt. Det ska sättas upp lite öppna hyllor men annars är det helt klart. Vilket känns magiskt. Jag brukar stå mitt i köket och bara titta, öppna lådor, titta lite till. Flytta en detalj för att sedan ställa mig och titta igen.
Stylingen är ganska enkel i jordfärger, trä, svart, vitt och grått. Det blir behagligast så mot den gröngrå färgen. Jag är väldigt förtjust i nytt, nött och gammalt så en kombination av detta är väldigt ”jag”. Jag älskar glas, koppar, skålar och gamla bestick som berättar en historia. Dessa godbitar förvarar jag i lådorna just för att inte få den där stökiga känslan. Men så fort vi ska duka eller ha gäster hemma åker allt fram för att pryda bordet, det ska vara mycket och det ska kännas som att man slungas tillbaka i tiden.
Jag tycker verkligen att man kan blanda allt. Det man faller för ska man våga satsa på, man blir så lätt påverkad av andra, att inte våga gå sin egen väg, men i slutet handlar det ändå om att älska att vara ”hemma” och en dröm är ju givetvis att få vänner och familj att känna detsamma när dom kliver innanför dörrarna på Björkhaga. Allt känns så himla bra. Speciellt att vi valde att även måla in väggen i den gröngråa färgen. Att vi valde att låta långsidan få ett vitt kakel med 15×15 cm plattor med svart fog för att få en industriell bistro känsla mot den traditionella luckan Gastro. Jag älskar verkligen gamla ting som harmoniserar mot det moderna, så som blandarna från Vola med design av Arne Jacobsen. Även handtagen HG75 i rostfritt stål och knopparna RK95 i borstad metall tuffar till köket. Bänkskivan heter Silestone Lagoon och är otroligt tålig och hållbar. Trots sin mjuka karaktär blir den med sina ynka 20 mm tjocklek rå och passar så fint ihop med alla material men framförallt vårt golv som är original från 1908.
Jag är, som jag skrev väldigt förtjust i saker som får mitt hjärta att hoppa till. Det kan vara allt från en supermodern möbel, till en designlampa eller till en gammal spegel från 1800-talet. Låt den röda tråden vara din kärlek till sakerna du väljer att ta in i ditt hem. Jag inspireras jättemycket av allt jag ser. Ibland kan jag få för mig att jag älskar det helt rena och skandinaviska. Ett helt vitt rum ser så magiskt ut, gärna om jag ser en bild med avskalad styling och känsla. Men när det väl kommer till kritan så är det inte jag. Jag är väldigt förtjust min egen stil som jag kallar ”dockhusstilen”. Fortfarande är jag lite försiktig men jag börjar definitivt våga mer och mer i min styling. Att få en känsla i kroppen när du stiger in i ett rum, för att sedan stiga in i nästa och få en helt annan känsla är något jag älskar och för första gången kan jag nu få prova på att få till denna känsla hemma hos oss tack vare vårt hus som nästan kräver det.
Vardagsglädje för mig är att komma hem, om så mitt i veckan. Se barnen sätta sig mitt på köksgolvet och pyssla. Plocka fram härliga råvaror för att slänga ihop en god middag. Jag tror att vi blivit så mycket bättre på det sedan vi flyttade till huset, att få vardagen att kännas som helg och inte som en transportsträcka till ledighet. Mitt bästa tips är att njuta mer i vardagen. Stor kram och tack för att ni har orkat läsa – Amy Villa Björkhaga